Ja de va ju ett tag sen man var här, Kanske kan hjälpa att börja skriva igen, Kul att folk fortfarande är här och tittar.
Har hänt så mkt den sista tiden i mitt liv att jag varken haft tid eller ork att skriva. so here it goes....
Har börjat om min behandling igen, gick tillbaka till missbruket för en tid sedan och mådde skit. så antar att denna får handla om min väg tillbaka till en såkallad "normal vardag"...
Får änn en gång gå igenom en helvetesresa, får änn en gång se alla dömmande ögon och höra folk säga "jag vet precis hur du känner" fast dom inte har en aning...
Måste änn en gång se besvikelse i mina föräldrars ögon och måste änn en gång jobba tillbaka mina vänner,,
Tro mig, jag vet att det är mitt eget fel, jag vet att jag inte borde gjort så, jag vet att jag är en idiot, jag vet att jag ljugit om det.
Men innan ni snackar om mig så kanske ni borde se på saken med mina ögon. eller iaf höra mina ord om det.
Det är inte det lättaste att säga att jag föll tillbaka. Det är svårt att förklara varför. Jag är så arg på mig själv att det finns inte. Jag har svikit mitt eget förtroende och alla andras..
Men jag gör vad jag kan för att vinna tillbaka det. Jag vill inte vara sån, jag vill inte bete mig så mot någon..
Jag vill inte längre låtsas vara någon jag inte är.
Jag vill inte måsta göra saker för att känna mig bra, jag vill kunna älska mig själv. Jag borde vara den jag själv är räddast om men alla andra kommer före min egen hälsa och mitt eget liv.
Jag är inte självisk och jag är inte påverkad längre, jag försöker hålla mig till ett nyktert liv, trotts frestelser trotts erbjudanden.
Folk säger en gång narkoman alltid narkoman, folk säger du klarar det aldrig... Du är för svag, du är inte nog motiverad, du kommer aldrig förändras, du är en lögnare, du är äcklig, du är ful, du är ett psykfall etc etc...
Det roliga är att dom som pratar om mig inte kan säga vad dom säger sig tycka om mig till mig? Men att säga det bakom min rygg till folk jag bryr mig om och värderar högt går bra? Och att vara falsk mot mig är okej?
Jag är Lina, Jag är inte den ni tror, Jag är starkare än många er som måste snacka ner någon som redan ligger ner, Jag har mina demoner men jag försöker kämpa emot dom, Jag är den jag är, men jag försöker att bli bättre varje dag som går... Jag är inte lika glad längre, jag är inte den stabilaste, jag är inte på topp, jag är inte mitt rätta jag alls, Men jag försöker att få det tillbaka..
Önskar att jag kunde göra allt ogjort.. men det går inte.
Har hänt så mkt den sista tiden i mitt liv att jag varken haft tid eller ork att skriva. so here it goes....
Har börjat om min behandling igen, gick tillbaka till missbruket för en tid sedan och mådde skit. så antar att denna får handla om min väg tillbaka till en såkallad "normal vardag"...
Får änn en gång gå igenom en helvetesresa, får änn en gång se alla dömmande ögon och höra folk säga "jag vet precis hur du känner" fast dom inte har en aning...
Måste änn en gång se besvikelse i mina föräldrars ögon och måste änn en gång jobba tillbaka mina vänner,,
Tro mig, jag vet att det är mitt eget fel, jag vet att jag inte borde gjort så, jag vet att jag är en idiot, jag vet att jag ljugit om det.
Men innan ni snackar om mig så kanske ni borde se på saken med mina ögon. eller iaf höra mina ord om det.
Det är inte det lättaste att säga att jag föll tillbaka. Det är svårt att förklara varför. Jag är så arg på mig själv att det finns inte. Jag har svikit mitt eget förtroende och alla andras..
Men jag gör vad jag kan för att vinna tillbaka det. Jag vill inte vara sån, jag vill inte bete mig så mot någon..
Jag vill inte längre låtsas vara någon jag inte är.
Jag vill inte måsta göra saker för att känna mig bra, jag vill kunna älska mig själv. Jag borde vara den jag själv är räddast om men alla andra kommer före min egen hälsa och mitt eget liv.
Jag är inte självisk och jag är inte påverkad längre, jag försöker hålla mig till ett nyktert liv, trotts frestelser trotts erbjudanden.
Folk säger en gång narkoman alltid narkoman, folk säger du klarar det aldrig... Du är för svag, du är inte nog motiverad, du kommer aldrig förändras, du är en lögnare, du är äcklig, du är ful, du är ett psykfall etc etc...
Det roliga är att dom som pratar om mig inte kan säga vad dom säger sig tycka om mig till mig? Men att säga det bakom min rygg till folk jag bryr mig om och värderar högt går bra? Och att vara falsk mot mig är okej?
Jag är Lina, Jag är inte den ni tror, Jag är starkare än många er som måste snacka ner någon som redan ligger ner, Jag har mina demoner men jag försöker kämpa emot dom, Jag är den jag är, men jag försöker att bli bättre varje dag som går... Jag är inte lika glad längre, jag är inte den stabilaste, jag är inte på topp, jag är inte mitt rätta jag alls, Men jag försöker att få det tillbaka..
Önskar att jag kunde göra allt ogjort.. men det går inte.
